GW är en favorit

november 20, 2014

GW är en av mina favoriter, i alla fall om jag går efter utseendet. GW är en skönhet som visar upp rikedom och överflöd under några sköna veckor om året. Långt borta just nu i denna blöta novembermånad. Så varför skriva om det just nu – jo, det är nu jag fått veta att det är en GW.

Västeråsrosen eller Rosa bourbon 'Great Western'

Västeråsrosen eller Rosa bourbon ‘Great Western’

GW är Great Western, en bourbonros som introducerades 1840 och som kom till Sverige 1845. Till POM:s rosupprop har det lämnats in ett antal GW-typer, varav den som går under arbetsnamnet Västeråsrosen är en. Bakgrunden till att den kallas Västeråsros är att givaren tror att den en gång planterades i parken på Djäkneberget då den anlades som en av stadens första parker med början på 1860-talet. Rosen kom sedan att hamna på Rektorsgatan för att till slut hamna i Lindesberg. Nu är den tillbaka i Västerås, på Vallby friluftsmuseum, men är den kvar på Djäkneberget? Jag får lov att göra en hitta-rosen-tur i sommar.

Det är tack vare POM som vi fått veta att Västeråsrosen som kommit till oss från Rosengården i Nora var en GW. Henrik Morin som är biträdande projektledare mailade svar häromdagen.

Alltid intressant med ny kunskap och det är inget som gör Västeråsrosen sämre av att vara en GW, snarare tvärtom.

 

Fågelskrämma enligt Eneroth och Müller

Fågelskrämma enligt Eneroth och Müller

Kanske är jag skyldig till en lögn, för vem är egentligen upphovsman till det jag kallat för Eneroths fågelskrämma? Jag har ju angett Olof Eneroth som skapare av potatisfågelskrämman som vi har gjort i år efter hans anvisningar, se blogginlägg http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/05/22/olof-eneroths-fagelskramma-skrammer-den-hons/. Men nu visar det sig att det kanske inte är han.

För ett tag sedan läste jag Daniel Müllers bok Skogsvännen och i den fann jag samma fågelskrämma. Müller tänkte sig att hans potatisskrämma skulle hålla fåglarna borta från sådderna av träd. Det är precis samma teckning men texten skiljer sig åt. Daniel Müller var trädgårdsmästare och skrev många böcker om trädgårdsskötsel under 1800-talet. Men här ger han sig på att skriva om skogsskötsel och i förordet ger han sin förklaring till varför en trädgårdsmästare till yrket skriver om skogsväsendet. Anledningen anger han som För ett par årtionden sedan infördes trädplantering i skogarne, och den blir mer och mer allmän. Genom kraven på återplantering kom de kunskaper som trädgårdskötseln hade av sådd, uppdragning och plantering av träd skogen till godo. Och trädgårdsodlingen fick genom skogsskötseln mera kunskaper om naturen. Müller skriver Den tiden är nu inne, då åkerbrukaren, trädgårdsmästaren och skogsmannen böra hjälpsamt räcka varandra handen, och deras förenade verksamhet skall bliva välsignelserik.

Både Eneroths Trädgårdsbok för allmogen och Müllers Skogsvännen kom ut 1857. Hade de gemensamt kommit fram till denna enkla konstruktion eller hade de i sin tur snott den från någon annan?

Det här är emellanåt ett problem i historisk forskning. De var inte lika noga med att ange sina källor förr. Hela böcker eller delar av dem kunde kopieras. Väldigt fräckt kan man tycka idag och som akademiker skolad i att vara så NOGA med källanvisningar så känns det här mycket främmande. Men för en potatisfågelskrämma känns det inte som ett så svårt brott, men visst kan man undra över om de snott mer än den, så vem ska jag tro på, tro på…

DSC_4629

Lars-Åke Gustavsson på Rosens Dag i Halvarsviken 2010

Lars-Åke Gustavsson på Rosens Dag i Halvarsviken 2010

Stort tack till Länsstyrelsen i Västmanlands län som i sitt projekt Trädgård som tillgång ordnar sådana proffsiga kurser. Kurser som ger lika mycket kunskap som inspiration och är en del av min fortbildning. Smycka ditt företag med rosor var ämnet på kursen som igår gick av stapeln vid Sala silvergruva. Sveriges rosguru Lars-Åke Gustavsson och trädgårdsrådgivaren Henrik Morin berättade om rosornas historia, om Programmet för Odlad Mångfalds insamling av rosor, exempel på vad som kommit in, de vanligaste och de ovanligaste och de som kommit in från Mälardalen. Den vanligaste och mest spridda rosen i Sverige är den fyllda vita pimpinellrosen, eller Finlands vita ros som den också kallas. Eller Midsommarrosen som den kallas i Finland. Midsommarrosen tycker jag väldigt mycket om eftersom den enda ros jag kommer ihåg från min barndomsgård är pimpnellen som stod vid grinden och var den doft som mötte oss varje midsommarhelg. Men visste du att POM har hittat en markkrypande pimpinellros?

Vissa rosor som hittats är helt unika som Västerfärnebos gallica med prickar på kronbladen, eller så finns det de som är en av ett fåtal förekomster som en ‘Aimable Amie’-typ som bland annat hittats i Tärnsjö. Idag finns cirka 1300 insamlade rosor i provodlingsfälten på Fredriksdal i Helsingborg. De utvärderas nu på alla möjliga sätt och efter den genomgången väljs de ut som går vidare in i det centrala klonarkivet.

Det bästa är att det redan nu går att köpa några av dessa nygamla godingar, Lövhult var årets POM-ros 2010 och är en fylld kanelros som kommer från Småland. I år kom Skedarosen i handeln, en ros som har varit svår att placera in i någon ros-grupp, en ros med ovanligt mörkvioletta blommor med ett dekorativt bladverk och vacker höstfärg, ursprungligen från Östergötland. De säljs under namnet Grönt kulturarv.

Skötsel och användbarhet var också ämnen som Lars-Åke och Henrik delade med sig av. Själv fick jag inspiration till att börja stamma upp rosor till stamrosor på egen rot till borgarträdgården, eller varför inte till tapetrabatten i torgrundeln. Eller plantera Rosa parviflora som häck istället för buxbom.

När gårdagens föredrag var över så var det verkligen Ett rum mättat med kunskap som en av deltagarna sammanfattade dagen.

Den synliga handen

oktober 29, 2014

Trädgårdsmästarkonferens

Trädgårdsmästarkonferens

Den synliga handen i trädgårdarna på Vallby har varit ganska osynlig ett tag. En semestervecka och en trädgårdsmästarkonferens har gjort att höstarbetet stått still. Men idag togs de sista dahliorna in för vintervila, kändes dock lite konstigt att göra det i femton graders värme. Vattentunnor och vattenslangar plockades in liksom grenmöbelsbordet och Grythyttestolarna, halvbrunnen dynga har spridits ut i torgrundeln för att öka mullhalten, pumpafrö har tagits till vara och fröpåsar har vikits för gurkfröna och därpå fortsatte arbetet i skrivbordsstolen för att gå igenom maillistan och kontera fakturor.

Den synliga handen kallade vi årets trädgårdsmästarkonferens. Två dagars fortbildning och nätverkande med fyrtiotalet trädgårdsmästare. Alla med fötterna i historiska trädgårdar. Det här är precis vad som behövs efter en intensiv säsong, nya kunskaper som vrider om hjärnan på en och intressanta och roliga möten.

Mårbacka

Mårbacka

Hantverkslaboratoriet bildade för några år sedan ett nätverk för trädgårdsmästare som är verksamma i historiska parker och trädgårdar. Årets konferens var den fjärde i ordningen. ”Den synliga handen” var årets tema och berörde kunskapsåterföring och den viktiga dokumentationen av ett arbete i en museal trädgård och hur kunskapen om trädgården och arbetet förmedlas vidare. Se länken http://www.craftlab.gu.se/natverk/natverk-for-tradgardshantverkare/. Vi var på Mårbacka och lyssnade på föredrag, diskuterade, flätade vassmattor, fick nya beskärningskunskaper och rundvandringar i både trädgård och hem.

DSC_8348De sista grönsakerna har nu skördats i skolträdgården. Gula, röda, lila och vita morötter har tagits upp tillsammans med rödbetor i nästan samma färger. Färger som dagisbarnen som passerade aldrig hade sett på rotsakerna förut. Det här är vardagspedagogik som uppstår i det sköna, spontana mötet. Tillfällen som det gäller att ta tillvara dels för att visa vad vi gör men framförallt för att föra vidare kunskap och få visa den mångfald som finns. Roligt att kunna skicka med dagisgruppen grödor hem för provsmakning, allra helst som de hade smak som tema just nu. Tidigare i augusti visade Elisabeth grödorna för mobila förskolan som också fick provsmaka. Kanske kan detta öka nyfikenheten för köksträdgårdens skatter och ge flera odlare framöver.

Elisabeth visar en polkagrisbeta för barn från mobila förskolan

Elisabeth visar en polkagrisbeta för barn från mobila förskolan

Bänkfönstren är nu undanställda, och det är bara pumporna som ligger kvar i vår lilla bänkgård. Lite potatis är kvar i jorden eftersom vår jordkällare, som mestadels ligger ovan jord, är så varm nu i början på hösten. Jordkällarens stenväggar håller värmen långt in på hösten så det är bättre att lagra potatisen i marken än i källaren. Kvar i landen står också en del grönkål som kanske kommer till användning i någon julutställning.

Pumpan Galeux d´Eysines

Pumpan Galeux d´Eysines

Nu avslutas den gröna perioden, grödorna är skördade och jorden väntar på ett lass organiskt material att gräva ned. Ett arbete som ger resultat i form av en mustig mullhalt som det är en ren njutning att sticka händerna i. Eller gräva upp potatis i. Eller så i. När det är vår igen.

Lönnens höjda krontak

oktober 2, 2014

DSC_8263Sol eller skugga – valet stod mellan en skuggig fikaplats undan sommarsolen eller mer sol för luktärterna och perennerna. Denna gång fick växternas krav komma först.

I veckan har vi höjt krontaket på lönnen i Borgarträdgården. Stor och ståtlig står den där och är vid det här laget till åren kommen. Den har en stor miljöskapande effekt och har hjälpt oss att skapa en skön, skuggig lustträdgård som vi fyllt med växter. En plats för vila och kontemplation. Och en plats där man kommit undan Fikapaus efter anläggning och planteringsommarsolen.

Men för växterna som är planterade i lönnens skugga är det på gott och ont. Ibland är det jättebra att de får komma undan solens brännande strålar, men det kan bli väl skuggigt och det var i det stadiet vi var nu.

Lönnen är en Acer platanoides ’Columnare’. Det är alltså en sort av skogslönn som någon föregångare på museet planterat. Lönnar ska beskäras på hösten eftersom de blöder. Det vi gjort nu har varit att ta bort de nedersta grenvarven. Strävan har varit att fortfarande få en symmetrisk krona. Vi tycker att vi har lyckats och nu återstår att se nästa säsong vilken effekt det blev.

Äppeldagarna slog rekord

september 23, 2014

DSC_8076Vilken frukthelg det blev! Dubbelt så många sortbestämningar gjordes i år jämfört med tidigare år! Intresset för att få veta vad det är för sorter man har i sin trädgård ökar visst och det känns otroligt roligt.

Pomlog Sven Levin

Pomlog Sven Levin

 

Nöjda besökare lämnade Vallby med Ribston, Gul Richard, Virginskt rosenäpple och andra sorter i sin hand. Vår pomolog Sven lotsade dem genom pomologins grunder genom att titta på allt från färg, ytans teckning och foder- och skafthålens utformning till kärnhusens form och äpplets smak, bland annat. 210 äppelbestämningar blev det sammanlagt. Väntan i kön blev emellanåt lång men det var fascinerande att se besökarna i kön börja hjälpa varandra.

Päronexperten Niklas Medin i arbete

Päronexperten Niklas Medin i arbete

Men någon päronstad är det tydligen inte, eller också är det inget päronår. Mönsterskrivarens päron var, liksom mycket frukt i år, ovanligt små, torkan under sommaren har påverkat storleken. Så det blir uppföljning ett annat år för att kunna se om det är någon sort. Socker-, sylt- och ätpäronen visade sig vara sina alldeles egna, okända bergamotter. Det är fascinerande att se experter i arbete och Niklas Medins pärm med en samling av alla päronsorters kärnor var en ny upplevelse. Kärnorna hos päron är den egenskap som är säkrast att bestämma sorterna efter.

Bland det roligaste var ”rödbetsäpplet” från Strängnäs, som antagligen är en frösådd av paradisäpple. Med rödsvart hud och

Pomolog Sven Levin visar en eventuell frösådd av paradisäpple

Pomolog Sven Levin visar en eventuell frösådd av paradisäpple

rödbetsfärgat kött så var den mest avvikande, men det finns en finsk sort, Veiniöun, med de egenskaperna.

Roligt, och också mest hoppingivande, var eleverna från Pomologiskt centrum i Nora. Att pomologer är eftertraktade lär de långa köerna ha visat och vi önskar dem alla välkomna in i pomologins värld, för de behövs. Och genom att vara bisittare till en erfaren pomolog lär man sig väldigt mycket.

Stort tack till alla som gör äppeldagarna möjliga. Västerås Badelunda trädgårdsförening och Västerås trädgårdssällskap har i år igen samlat in över hundra olika sorter, 110 närmare bestämt, Fruktutställningen fortsätter att vara öppen på eftermiddagarna nu i veckan till och med torsdag, men utan pomolog.

Elever från Pomologiskt centrum i Nora

Elever från Pomologiskt centrum i Nora

Besökarna i lördags fick också vandra upp till utställningen i Missionshuset genom en väg kantad av Sällskapet Trädgårdsamatörernas och Västerås trädgårdssällskaps växtmarknad. Vackrare inramning får man leta efter.

Så tack alla som hjälpte till att göra helgen så bra!

Trädgårdsamatörernas växtmarknad

Trädgårdsamatörernas växtmarknad

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.