Pärondag på Äppeldagarna

september 18, 2014

Okänd päronsort från Hallstahammars herrgård

Okänd päronsort från Hallstahammars herrgård

Päron, päron i trädet där – vad är det du är? Lübecker bergamott, Esperens herre eller Lundströms bonchretién? Om du inte vet vad det är för sort passa på att komma till Vallby friluftsmuseum på söndag, 21 september.

Nu efterlyser nämligen Sveriges pomologiska sällskap gamla päronsorter och Vallby är en av de platser där du kan lämna in dina päron för sortbestämning. På söndag får vi besök av Niklas Medin från päronkommittén som hoppas att det finns en hel del äldre sorter runtom i Västmanland. Och att ni passar på att komma med dem.

Själv hoppas jag att socker-, sylt- och ätpäronen från en gård i Västerfärnebo kommer under Niklas ögon. De har en historia som vi tror sträcker sig tillbaka till slutet av 1700-talet. Se mer om dem på blogginlägget http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2012/03/07/socker-sylt-och-atparon/ och http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2012/08/23/ympkvistens-aterkomst-till-livet/. Eller Mönsterskrivarens päron från Åsta som du kan läsa mer om här: http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/03/06/monsterskrivarens-paron/.

Vallbys päronträd har inte gett en enda frukt i år så vi kan inte få veta vilka sorter det är som fanns vid Hallstahammars herrgård eller vid torpen i Lillhärad. Ännu. Men man ska väl alltid längta efter något, så jag återkommer om dem ett annat år. Det var i alla fall en vacker blomning på dem i år.

Imorgon kommer medlemmarna från trädgårdsföreningarna i Västerås och packar upp och arrangerar all den frukt som de under de senaste veckorna har samlat in. Västerås Badelunda trädgårdsförening och Västerås Trädgårdssällskap har under åren alltid lyckats samla ihop runt 100 olika sorter av äpplen, päron, plommon och vindruvor. Under helgen visar och informerar de om frukt. Pomolog, med specialitet på äpplen, är Sven Levin med lång erfarenhet av frukt. Han finns på plats båda dagarna men mellan 11-14. Under lördagen så kommer också studenter från Pomologiskt centrum i Nora att vara med och träna på sortbestämning. Så det finns många möjligheter att lära sig mer fruktologi under denna helg.

Höstaster från Skerike socken

Höstaster från Skerike socken

Dessutom kan du botanisera på Trädgårdamatörerna växtmarknad och hitta riktiga godingar liksom på Västerås Trädgårdssällskaps Skörde- och växtmarknad som båda finns på Vallby på lördag. Se mer på vår hemsida www.vallby.friluftsmuseum.se.

Olivias schalottenlök

september 10, 2014

Olivias schalottenlök, en form av potatislök

Olivias schalottenlök, en form av potatislök

Olivias schalottenlök såldes på Höstfesten i söndags. Denna lilla goding är en form av potatislök som odlades allmänt i Sverige tidigare men blev utkonkurrerad när den gula löken kom som sättlök.

POM, Programmet för Odlad Mångfald fick i sitt fröupprop efter äldre sorter av köksväxter in flera stycken potatislökar. Från Råneå i Norrbotten till Skättilljunga i Skåne fanns det ännu odlare som behållit sina gamla potatislökar. Runt Siljan i har den funnits kvar på flera gårdar och kallas där för Leksandslök. I våras på Trädgårdsmässan i Älvsjö såldes det Leksandslök i POM:s monter och det borde vara första gången på mycket länge. Den har även kallats för piplök, knipplök, krasslök och så schalottenlök som den vi fått av Margit som odlat den i sextio år. Hon fick den i arv av sin mor som i sin tur hade fått den i arv av sin mor. Vilket ger att den odlats sedan minst 1926 då mormodern dog.

Lena Nygårds som var projektledare för POM:s fröupprop har skrivit en Liten bok om potatislök och där finns mycket mer information och berättelser om löken och dess odlare och beskyddare. Hon skriver att det som skiljer potatislök från schalottenlök är att potatislöken har en rundare form, mer gul färg och en lång hållbarhet. Och hållbarhet har den verkligen, jag har haft Olivias schalottenlök legat två år i jordkällaren vid ett tillfälle och ändå kunnat sätta den som sättlök. Det var inte meningen men ibland blir det så.

Löken ska sättas den 18 maj på Erik-dagen och skördas på Lars-dagen den 10 augusti säger man i Dalarna. Så flytta inte på några fler namnsdagar i kalendern – det ställer till det.

Växterna insamlade genom POM är tänkta att åter komma ut i odling och POM arbetar för att sprida det gröna kulturarvet ut till alla som vill odla en del av kulturhistorian. Så vi drar vårt strå till stacken genom att i år sälja av den för första gången.

 

 

Luktärterna blommar i julgranenDet är inte solsting utan en fikastund vid luktärterna som ger rubriken. Luktärterna klättrar nämligen i min gamla julgran från julen 2013. Återvinning på grannivå. Ett tips från förr. Vill ni se det på riktigt så finns den i hörnet i borgarträdgården.

Nu tar jag och bloggen semester ett par veckor och avslutar med en bild som visar hur man ska njuta av sommaren.Fredrika njuter i sin gyttjepöl

Blåärt Bergslagen i blom

Blåärt Bergslagen i blom

Blåärt Bergslagen

Blåärt Bergslagen

Det finns alltid växter som gör en så där lite extra glad. Ibland är det platsen de kommer ifrån eller historierna de har med sig, och ibland är det utseendet som är det viktiga, eller roliga.

Just nu roas jag av choro-gin och blåärten. Båda är växter som är lite udda och speciella men där bara den ena är synliga för besökarna på museet. Den synliga är blåärten ’Bergslagen’, som just nu blommar i skolträdgården. Det är en av de ärter som kom in i POM:s Fröupprop. Karl-Axel som odlar dem i Småland har fått dem från Bergslagen, därav namnet. Det är en purpurfärgad ärt som hör till gruppen spritärter, och den är så snygg! Kölen på ärtblomman är mörkt röd, nästan blå, och seglet är rosa eller ljuslila, men snyggast av allt är de blålila ärtskidorna.

Blåärterna kan man läsa om i boken Klint Karins kålrot och mor Kristins böna av Lena Nygårds och Matti Leino. Blåärten kom till Sverige under 1800-talet från Holland där de kallades för Capucinjer. I Ingebergs fröhandels priskurant från 1887 saluförs frö av ”capuciner, svensk skörd, sena, 6-7 fot”. Smaken ska vara en blandning mellan ärt och bondböna.

Choro-gi, Stachys affinis

Choro-gi, Stachys affinis

Choro-gin däremot är inte synlig. Eller snarare det roliga är inte synligt men växten finns där. En oansenlig kransblommig Stachys affinis, släkt med knölsyskan som vi haft som ett mycket oönskat ogräs på åkern. Jag har haft choro-gin på museet i många år men det har som aldrig riktigt blivit något. Nu återhittade jag den när jag rensade i prästgårdens kryddland. Givaren tyckte att den var som ett ogräs men så är den inte här. Vad är då det roliga? Jo, den har rötter som ser ut som små michelingubbar i porslin enligt Lena Israelsson som beskriver den i sin bok Köksträdgården – det gröna kulturarvet. Och hon har helt rätt, det är precis så de ser ut. Vid rensningen kom det upp en liten knöl. Förut har jag inte hittat någon knöl när jag grävt upp dem så det här var ju kul, även om det är för tidigt för skörd.

Choro-gin kom till Europa i slutet av 1800-talet och blev högsta mode att odla, främst i Stockholmstrakten. Man trodde att den skulle konkurrera ut potatisen, men se det gick inte. Choro-gi ger inte så stora knölar, enligt Lena Israelsson blir de 6-7 cm långa och 1-2 cm breda och dessutom så mörknar de när de kommer upp i ljuset. Så potatisen fortsatte att vara populär och choro-gin blev en bortglömd gröda som idag bara odlas av entusiaster.DSC_5702

Krusbär från Kopparbo

Krusbär från Kopparbo

Vi har på museet insamlade krusbär från Riddarhyttan i Skinnskattebergs socken, från torpet Kopparbo och hemmanet Övertjärn. Båda gårdarna övergavs under 1940- respektive 1950-tal efter att ha varit i drift från 1700-talet respektive slutet av 1600. Hur länge krusbären funnits på gårdarna vet vi inte. Men de fanns där när de övergavs i alla fall. Krusbär var väldigt populära under 1800-talet men sen kom den amerikanska mjöldaggen och slog ut nästan all odling. Förädlarna satsade på att få fram resistenta sorter men något bra motmedel mot drabbade växter har fortfarande inte kommit.

Krusbärsmjöldagg

Krusbärsmjöldagg

Det var väldigt roligt år 2011 när busken från Övertjärn bar bär för första gången. Stickiga eller håriga gjorde de sig bra på bild. Men efter det har de haft mjöldagg varje år och det är däremot ingen rolig syn. Krusbärsmjöldagg är en svamp som bildar en gråvit hinna på blad och bär som sedan på bären övergår till en mörkbrun filt och mer eller mindre täcker hela bäret. I år tänkte jag att vi måste göra något åt detta och därför utrustade vi oss med en spruta vari vi blandade ut bikarbonat och rapsolja (eller grön såpa) i vatten, 2 teskedar av var i en liter vatten. Receptet är Maj-Lis Petterssons, denna guru i växtskydd. Första gången ska man spruta innan knopparna slår ut och sen upprepa det tre gånger med en veckas mellanrum.

Vi var lite sena med första sprutningen så knopparna hade börjat öppna sig. Men vi sprutade på och hoppades på det bästa. Men hoppet om friska bär grusades när de första karten i början av juni var fulla med mjöldaggens filt. Men nu finns det faktiskt bär som ser helt normala och friska ut. Så kanske gjorde bikarbonaten nytta och kanske kan hoppet få komma tillbaka. Vi får se hur det utvecklar sig, för vi vill ju ha just de här krusbären med historia från Riddarhyttan, trots att de är gamla och sjuka.

Krusbär från Övertjärn

Krusbär från Övertjärn

Torgrundeln sedd från den borgerliga familjens våning

Torgrundeln sedd från den borgerliga familjens våning

Vi har en 90-åring på museet i år som är värd lite uppmärksamhet. År 1924 ritade trädgårdsmästare Konrad Lindkvist mönstret till en ”gruppanordning” för Västerås Stadspark och vi firar genom att använda det mönstret i torgrundeln i år. Vill du veta mer om Konrad se blogginlägget http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2013/11/.

Tagetes, grön helgonört och flitiga Lisa är växterna i den. Planterade gjorde Elisabeth och Ulla veckan före midsommar med den äran. Ni vet känslan av att man ska hinna allt till midsommar. Den sena planteringen berodde på den gröna helgonörten. Den behövde mer tid på sig i växthuset för att bli tillräckligt stora plantor. Allt ser så bra ut förutom den lila flitiga Lisan som just nu mår lite illa av allt regn som fallit på den de senaste dagarna.

Torgrundeln 2014, mönster Konrad Lindkvist 1924

Torgrundeln 2014, mönster Konrad Lindkvist 1924

Gallring och kupning av kålrabbin

Gallring och kupning av kålrabbin

Inför semestern tror man alltid att man ska hinna med allt, men har det någonsin lyckats? Gräs och ogräs har ju vuxit riktigt vildsint senaste veckorna och värmen har fått alla nyplanteringar att hänga. Samtidigt börjar det bli dags för både kupning och gallring i kökslanden. På torget börjar de vita albarosorna att blomma och i borgarträdgården har gräsirisens plommondoftande blommor snart blommat över. Det går så fort nu. Men det känns skönt att allt är sått, och det mesta har kommit upp. Dahliorna är på plats i lådor på torget och i borgarträdgårdens rundel. Det vi väntar på är sommarblomsplanteringen i torgrundeln – den kommer nästa vecka.

Men nu tänker jag vila från trädgårdsarbetet i två veckor men jag tänker inte vila från trädgård. I hängmattan tänker jag ta med mig en alldeles ny avhandling och bok, nämligen Inger Olaussons En blomstrande marknad – handelsträdgårdar i Sverige 1900-1950 med fyra fallstudier i Stockholms län. Det här är en avhandling i trädgårdshistoria som bryter ny väg. Det är första gången som handelsträdgårdarnas utveckling behandlas efter industrialismens genombrott. En period då handelsträdgårdarna expanderar snabbt i antal. En intressant period i trädgårdshistorien och dessutom är den välskriven och med ett bildmaterial som gör alla trädgårdshistoriskt intresserade glada.

En blomstrande marknad av Inger Olausson

En blomstrande marknad av Inger Olausson

Inger har studerat fyra handelsträdgårdar. Två av dem var herrgårdsträdgårdar och två var enskilda företag. Källmaterialet varierar mellan trädgårdarna men bland annat har kassaböcker, dagböcker, dagsverkslistor kunnat visa vad de odlat, hur de odlat och hur mycket de odlat. Källorna visar också vilka investeringar som gjorts och hur företagen utvecklats under den första halvan av 1900-talet. Här handlar det om hur både trädgårdsmästaren och samhället påverkade utvecklingen av trädgårdsföretagen. Massor av ny kunskap finns mellan dessa pärmar. Bläddrade igenom den idag och kan inte låta bli att citera ur kapitlet om arbetsvillkoren. Arbetstidslagen trädde i kraft 1920 och bestämde att arbetstiden skulle vara 48 timmar per vecka, för industriarbetarna. 1936 kom den för trädgårdsnäringen men det blev protester. Lyssna på detta ur en motion som lades fram 1936 – ”att det ur trädgårdsnäringens synpunkt skulle vara synnerligen olämpligt, om arbetstiden för två veckor i följd under sommarhalvåret skulle nedskäras till 106 timmar.” Alltid något att tänka på under semestern.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.