The Potato Dangle

december 17, 2014

Andra gången gillt, det var varken Olof Eneroth eller Daniel Müller som var först med potatisskrämman.

I Susan Campbells bok A History of Kitchen Gardening finns en tecknad bild av samma potatisskrämma upptäckte jag för någon vecka sedan. Jag chansade och mailade henne för att få veta vilken källa hon hade till sin uppgift och från när.

The Potato Dangle

The Potato Dangle

Och jag har fått svar. Susan Campbells källa är Charles M’Intosh som 1853-1855 gav ut The Book of the Garden. I del 2 ska beskrivningen på potatisskrämman finnas. Charles M’Intosh var trädgårdsmästare och landskapsarkitekt i det viktorianska England. Han levde mellan åren 1794-1864 och arbetade för kungligheter och aristorkrater och reste runt bland Europas trädgårdar. Han skrev flera böcker om trädgård.

Så just nu är Charles M’Intosh den förste med fågelskrämman. Och kanske läste Eneroth och Müller hans The Book of the Garden och blev inspirerade därifrån, eller? Idag finns bara ett exemplar av boken i svenska bibliotek och det är hos Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.

Se blogginlägg http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/05/22/olof-eneroths-fagelskramma-skrammer-den-hons/och

http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/11/13/vem-ska-jag-tro-pa-tro-pa/ .

En träig utmaning

december 10, 2014

Det har blivit dags för en utmaning. En utmaning som ruskar om i hjärnvindlingarna när jag funderar på hur jag ska göra det på bästa sätt. Svaret har blivit att göra det på flera olika sätt. Det jag ska försöka med är att föröka upp lindar från Fullerö säteri. Där har lindarna närmast huvudbyggnaden beskurits för två veckor sedan och nu ska jag använda JC Ackermans metod från 1807.

JC Ackerman var kunglig trädgårdsmästare vid Haga slott och han beskrev en metod att föröka lind genom att gräva ned en hel gren i god mullrik jord. Ackerman skrev att grenen skulle vara mellan 3 till 5 meter lång och att den skulle grävas ned 1 ”qvarter”, det vill säga 14,8 cm. De vilande knopparna skulle därefter slå ut. På Vallby har vi testat metoden med mycket gott resultat på Hesselbyholmslind från Fiholm som nästan sprutade upp skott. Men vi har också testat samma metod på den tjuriga Sjusyskonlinden från Hallstahammar och där sprutade det minsann inte upp en massa skott, det kom två som tyvärr torkade bort under en torr sommar.

Ackerman använde denna metod för att få grenar till bast, inte för att göra nya lindplantor. Tyvärr beskriver han inte hur tjocka grenarna skulle vara. Detta har gjort att vi tagit med oss grenar av olika tjocklekar. Allt från 5 till 15 cm, allt från släta unga grenar till lavbeväxta grövre grenar. Nu är det ju mitt i december som dessa grenar har tagits ned och inte i mars, vilket gör att jag kan känna tveksamhet över att gräva ned dem i jord. Kall, fuktig jord istället för att sitta kvar i trädet till vårkanten. Därför tänker jag att vi ska göra på flera olika sätt, gräva ned i jord ute, lägga grenar i krukor med jord som jag förvarar både i jordkällaren, ute under tak och inomhus och slutligen även låta några delar ligga ute till i vår då jag gräver ned dem. Har jag då garderat mig tro?

Insamling av lindgrenar för förökning vid Fullerö säteri

Insamling av lindgrenar
för förökning vid Fullerö säteri

Fixa julen

november 27, 2014

DSC_8833Fixa julen är vad det har handlat om nu. I någon vecka har vi varit gång med att granpynta julstänger, binda grangirlander, gjort julutställningar i gårdarna och packat godis. Allt för att det ska stå klart till första advent då julmarknaden är på Vallby friluftsmuseum.

Grangirlander binds i vårt fikarum

Grangirlander binds i vårt fikarum

I går kom också den stora julgranen och det var en riktig snygging som nu lyser upp torget. I torgrundeln hamnar cirka 45 meter grangirlander som nu är på väg upp. Inspirationen och formspråket är från tiden runt sekelskiftet 1900 då det vid framförallt större gårdar pyntades ordentligt inför födelsedagar, bröllop och andra fester med bundna girlander.

Torgrundeln

Torgrundeln

GW är en favorit

november 20, 2014

GW är en av mina favoriter, i alla fall om jag går efter utseendet. GW är en skönhet som visar upp rikedom och överflöd under några sköna veckor om året. Långt borta just nu i denna blöta novembermånad. Så varför skriva om det just nu – jo, det är nu jag fått veta att det är en GW.

Västeråsrosen eller Rosa bourbon 'Great Western'

Västeråsrosen eller Rosa bourbon ‘Great Western’

GW är Great Western, en bourbonros som introducerades 1840 och som kom till Sverige 1845. Till POM:s rosupprop har det lämnats in ett antal GW-typer, varav den som går under arbetsnamnet Västeråsrosen är en. Bakgrunden till att den kallas Västeråsros är att givaren tror att den en gång planterades i parken på Djäkneberget då den anlades som en av stadens första parker med början på 1860-talet. Rosen kom sedan att hamna på Rektorsgatan för att till slut hamna i Lindesberg. Nu är den tillbaka i Västerås, på Vallby friluftsmuseum, men är den kvar på Djäkneberget? Jag får lov att göra en hitta-rosen-tur i sommar.

Det är tack vare POM som vi fått veta att Västeråsrosen som kommit till oss från Rosengården i Nora var en GW. Henrik Morin som är biträdande projektledare mailade svar häromdagen.

Alltid intressant med ny kunskap och det är inget som gör Västeråsrosen sämre av att vara en GW, snarare tvärtom.

 

Fågelskrämma enligt Eneroth och Müller

Fågelskrämma enligt Eneroth och Müller

Kanske är jag skyldig till en lögn, för vem är egentligen upphovsman till det jag kallat för Eneroths fågelskrämma? Jag har ju angett Olof Eneroth som skapare av potatisfågelskrämman som vi har gjort i år efter hans anvisningar, se blogginlägg http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/05/22/olof-eneroths-fagelskramma-skrammer-den-hons/. Men nu visar det sig att det kanske inte är han.

För ett tag sedan läste jag Daniel Müllers bok Skogsvännen och i den fann jag samma fågelskrämma. Müller tänkte sig att hans potatisskrämma skulle hålla fåglarna borta från sådderna av träd. Det är precis samma teckning men texten skiljer sig åt. Daniel Müller var trädgårdsmästare och skrev många böcker om trädgårdsskötsel under 1800-talet. Men här ger han sig på att skriva om skogsskötsel och i förordet ger han sin förklaring till varför en trädgårdsmästare till yrket skriver om skogsväsendet. Anledningen anger han som För ett par årtionden sedan infördes trädplantering i skogarne, och den blir mer och mer allmän. Genom kraven på återplantering kom de kunskaper som trädgårdskötseln hade av sådd, uppdragning och plantering av träd skogen till godo. Och trädgårdsodlingen fick genom skogsskötseln mera kunskaper om naturen. Müller skriver Den tiden är nu inne, då åkerbrukaren, trädgårdsmästaren och skogsmannen böra hjälpsamt räcka varandra handen, och deras förenade verksamhet skall bliva välsignelserik.

Både Eneroths Trädgårdsbok för allmogen och Müllers Skogsvännen kom ut 1857. Hade de gemensamt kommit fram till denna enkla konstruktion eller hade de i sin tur snott den från någon annan?

Det här är emellanåt ett problem i historisk forskning. De var inte lika noga med att ange sina källor förr. Hela böcker eller delar av dem kunde kopieras. Väldigt fräckt kan man tycka idag och som akademiker skolad i att vara så NOGA med källanvisningar så känns det här mycket främmande. Men för en potatisfågelskrämma känns det inte som ett så svårt brott, men visst kan man undra över om de snott mer än den, så vem ska jag tro på, tro på…

DSC_4629

Lars-Åke Gustavsson på Rosens Dag i Halvarsviken 2010

Lars-Åke Gustavsson på Rosens Dag i Halvarsviken 2010

Stort tack till Länsstyrelsen i Västmanlands län som i sitt projekt Trädgård som tillgång ordnar sådana proffsiga kurser. Kurser som ger lika mycket kunskap som inspiration och är en del av min fortbildning. Smycka ditt företag med rosor var ämnet på kursen som igår gick av stapeln vid Sala silvergruva. Sveriges rosguru Lars-Åke Gustavsson och trädgårdsrådgivaren Henrik Morin berättade om rosornas historia, om Programmet för Odlad Mångfalds insamling av rosor, exempel på vad som kommit in, de vanligaste och de ovanligaste och de som kommit in från Mälardalen. Den vanligaste och mest spridda rosen i Sverige är den fyllda vita pimpinellrosen, eller Finlands vita ros som den också kallas. Eller Midsommarrosen som den kallas i Finland. Midsommarrosen tycker jag väldigt mycket om eftersom den enda ros jag kommer ihåg från min barndomsgård är pimpnellen som stod vid grinden och var den doft som mötte oss varje midsommarhelg. Men visste du att POM har hittat en markkrypande pimpinellros?

Vissa rosor som hittats är helt unika som Västerfärnebos gallica med prickar på kronbladen, eller så finns det de som är en av ett fåtal förekomster som en ‘Aimable Amie’-typ som bland annat hittats i Tärnsjö. Idag finns cirka 1300 insamlade rosor i provodlingsfälten på Fredriksdal i Helsingborg. De utvärderas nu på alla möjliga sätt och efter den genomgången väljs de ut som går vidare in i det centrala klonarkivet.

Det bästa är att det redan nu går att köpa några av dessa nygamla godingar, Lövhult var årets POM-ros 2010 och är en fylld kanelros som kommer från Småland. I år kom Skedarosen i handeln, en ros som har varit svår att placera in i någon ros-grupp, en ros med ovanligt mörkvioletta blommor med ett dekorativt bladverk och vacker höstfärg, ursprungligen från Östergötland. De säljs under namnet Grönt kulturarv.

Skötsel och användbarhet var också ämnen som Lars-Åke och Henrik delade med sig av. Själv fick jag inspiration till att börja stamma upp rosor till stamrosor på egen rot till borgarträdgården, eller varför inte till tapetrabatten i torgrundeln. Eller plantera Rosa parviflora som häck istället för buxbom.

När gårdagens föredrag var över så var det verkligen Ett rum mättat med kunskap som en av deltagarna sammanfattade dagen.

Den synliga handen

oktober 29, 2014

Trädgårdsmästarkonferens

Trädgårdsmästarkonferens

Den synliga handen i trädgårdarna på Vallby har varit ganska osynlig ett tag. En semestervecka och en trädgårdsmästarkonferens har gjort att höstarbetet stått still. Men idag togs de sista dahliorna in för vintervila, kändes dock lite konstigt att göra det i femton graders värme. Vattentunnor och vattenslangar plockades in liksom grenmöbelsbordet och Grythyttestolarna, halvbrunnen dynga har spridits ut i torgrundeln för att öka mullhalten, pumpafrö har tagits till vara och fröpåsar har vikits för gurkfröna och därpå fortsatte arbetet i skrivbordsstolen för att gå igenom maillistan och kontera fakturor.

Den synliga handen kallade vi årets trädgårdsmästarkonferens. Två dagars fortbildning och nätverkande med fyrtiotalet trädgårdsmästare. Alla med fötterna i historiska trädgårdar. Det här är precis vad som behövs efter en intensiv säsong, nya kunskaper som vrider om hjärnan på en och intressanta och roliga möten.

Mårbacka

Mårbacka

Hantverkslaboratoriet bildade för några år sedan ett nätverk för trädgårdsmästare som är verksamma i historiska parker och trädgårdar. Årets konferens var den fjärde i ordningen. ”Den synliga handen” var årets tema och berörde kunskapsåterföring och den viktiga dokumentationen av ett arbete i en museal trädgård och hur kunskapen om trädgården och arbetet förmedlas vidare. Se länken http://www.craftlab.gu.se/natverk/natverk-for-tradgardshantverkare/. Vi var på Mårbacka och lyssnade på föredrag, diskuterade, flätade vassmattor, fick nya beskärningskunskaper och rundvandringar i både trädgård och hem.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.