DSC_8348De sista grönsakerna har nu skördats i skolträdgården. Gula, röda, lila och vita morötter har tagits upp tillsammans med rödbetor i nästan samma färger. Färger som dagisbarnen som passerade aldrig hade sett på rotsakerna förut. Det här är vardagspedagogik som uppstår i det sköna, spontana mötet. Tillfällen som det gäller att ta tillvara dels för att visa vad vi gör men framförallt för att föra vidare kunskap och få visa den mångfald som finns. Roligt att kunna skicka med dagisgruppen grödor hem för provsmakning, allra helst som de hade smak som tema just nu. Tidigare i augusti visade Elisabeth grödorna för mobila förskolan som också fick provsmaka. Kanske kan detta öka nyfikenheten för köksträdgårdens skatter och ge flera odlare framöver.

Elisabeth visar en polkagrisbeta för barn från mobila förskolan

Elisabeth visar en polkagrisbeta för barn från mobila förskolan

Bänkfönstren är nu undanställda, och det är bara pumporna som ligger kvar i vår lilla bänkgård. Lite potatis är kvar i jorden eftersom vår jordkällare, som mestadels ligger ovan jord, är så varm nu i början på hösten. Jordkällarens stenväggar håller värmen långt in på hösten så det är bättre att lagra potatisen i marken än i källaren. Kvar i landen står också en del grönkål som kanske kommer till användning i någon julutställning.

Pumpan Galeux d´Eysines

Pumpan Galeux d´Eysines

Nu avslutas den gröna perioden, grödorna är skördade och jorden väntar på ett lass organiskt material att gräva ned. Ett arbete som ger resultat i form av en mustig mullhalt som det är en ren njutning att sticka händerna i. Eller gräva upp potatis i. Eller så i. När det är vår igen.

Lönnens höjda krontak

oktober 2, 2014

DSC_8263Sol eller skugga – valet stod mellan en skuggig fikaplats undan sommarsolen eller mer sol för luktärterna och perennerna. Denna gång fick växternas krav komma först.

I veckan har vi höjt krontaket på lönnen i Borgarträdgården. Stor och ståtlig står den där och är vid det här laget till åren kommen. Den har en stor miljöskapande effekt och har hjälpt oss att skapa en skön, skuggig lustträdgård som vi fyllt med växter. En plats för vila och kontemplation. Och en plats där man kommit undan Fikapaus efter anläggning och planteringsommarsolen.

Men för växterna som är planterade i lönnens skugga är det på gott och ont. Ibland är det jättebra att de får komma undan solens brännande strålar, men det kan bli väl skuggigt och det var i det stadiet vi var nu.

Lönnen är en Acer platanoides ’Columnare’. Det är alltså en sort av skogslönn som någon föregångare på museet planterat. Lönnar ska beskäras på hösten eftersom de blöder. Det vi gjort nu har varit att ta bort de nedersta grenvarven. Strävan har varit att fortfarande få en symmetrisk krona. Vi tycker att vi har lyckats och nu återstår att se nästa säsong vilken effekt det blev.

Äppeldagarna slog rekord

september 23, 2014

DSC_8076Vilken frukthelg det blev! Dubbelt så många sortbestämningar gjordes i år jämfört med tidigare år! Intresset för att få veta vad det är för sorter man har i sin trädgård ökar visst och det känns otroligt roligt.

Pomlog Sven Levin

Pomlog Sven Levin

 

Nöjda besökare lämnade Vallby med Ribston, Gul Richard, Virginskt rosenäpple och andra sorter i sin hand. Vår pomolog Sven lotsade dem genom pomologins grunder genom att titta på allt från färg, ytans teckning och foder- och skafthålens utformning till kärnhusens form och äpplets smak, bland annat. 210 äppelbestämningar blev det sammanlagt. Väntan i kön blev emellanåt lång men det var fascinerande att se besökarna i kön börja hjälpa varandra.

Päronexperten Niklas Medin i arbete

Päronexperten Niklas Medin i arbete

Men någon päronstad är det tydligen inte, eller också är det inget päronår. Mönsterskrivarens päron var, liksom mycket frukt i år, ovanligt små, torkan under sommaren har påverkat storleken. Så det blir uppföljning ett annat år för att kunna se om det är någon sort. Socker-, sylt- och ätpäronen visade sig vara sina alldeles egna, okända bergamotter. Det är fascinerande att se experter i arbete och Niklas Medins pärm med en samling av alla päronsorters kärnor var en ny upplevelse. Kärnorna hos päron är den egenskap som är säkrast att bestämma sorterna efter.

Bland det roligaste var ”rödbetsäpplet” från Strängnäs, som antagligen är en frösådd av paradisäpple. Med rödsvart hud och

Pomolog Sven Levin visar en eventuell frösådd av paradisäpple

Pomolog Sven Levin visar en eventuell frösådd av paradisäpple

rödbetsfärgat kött så var den mest avvikande, men det finns en finsk sort, Veiniöun, med de egenskaperna.

Roligt, och också mest hoppingivande, var eleverna från Pomologiskt centrum i Nora. Att pomologer är eftertraktade lär de långa köerna ha visat och vi önskar dem alla välkomna in i pomologins värld, för de behövs. Och genom att vara bisittare till en erfaren pomolog lär man sig väldigt mycket.

Stort tack till alla som gör äppeldagarna möjliga. Västerås Badelunda trädgårdsförening och Västerås trädgårdssällskap har i år igen samlat in över hundra olika sorter, 110 närmare bestämt, Fruktutställningen fortsätter att vara öppen på eftermiddagarna nu i veckan till och med torsdag, men utan pomolog.

Elever från Pomologiskt centrum i Nora

Elever från Pomologiskt centrum i Nora

Besökarna i lördags fick också vandra upp till utställningen i Missionshuset genom en väg kantad av Sällskapet Trädgårdsamatörernas och Västerås trädgårdssällskaps växtmarknad. Vackrare inramning får man leta efter.

Så tack alla som hjälpte till att göra helgen så bra!

Trädgårdsamatörernas växtmarknad

Trädgårdsamatörernas växtmarknad

 

 

 

Pärondag på Äppeldagarna

september 18, 2014

Okänd päronsort från Hallstahammars herrgård

Okänd päronsort från Hallstahammars herrgård

Päron, päron i trädet där – vad är det du är? Lübecker bergamott, Esperens herre eller Lundströms bonchretién? Om du inte vet vad det är för sort passa på att komma till Vallby friluftsmuseum på söndag, 21 september.

Nu efterlyser nämligen Sveriges pomologiska sällskap gamla päronsorter och Vallby är en av de platser där du kan lämna in dina päron för sortbestämning. På söndag får vi besök av Niklas Medin från päronkommittén som hoppas att det finns en hel del äldre sorter runtom i Västmanland. Och att ni passar på att komma med dem.

Själv hoppas jag att socker-, sylt- och ätpäronen från en gård i Västerfärnebo kommer under Niklas ögon. De har en historia som vi tror sträcker sig tillbaka till slutet av 1700-talet. Se mer om dem på blogginlägget http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2012/03/07/socker-sylt-och-atparon/ och http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2012/08/23/ympkvistens-aterkomst-till-livet/. Eller Mönsterskrivarens päron från Åsta som du kan läsa mer om här: http://vallbyfriluftsmuseum.wordpress.com/2014/03/06/monsterskrivarens-paron/.

Vallbys päronträd har inte gett en enda frukt i år så vi kan inte få veta vilka sorter det är som fanns vid Hallstahammars herrgård eller vid torpen i Lillhärad. Ännu. Men man ska väl alltid längta efter något, så jag återkommer om dem ett annat år. Det var i alla fall en vacker blomning på dem i år.

Imorgon kommer medlemmarna från trädgårdsföreningarna i Västerås och packar upp och arrangerar all den frukt som de under de senaste veckorna har samlat in. Västerås Badelunda trädgårdsförening och Västerås Trädgårdssällskap har under åren alltid lyckats samla ihop runt 100 olika sorter av äpplen, päron, plommon och vindruvor. Under helgen visar och informerar de om frukt. Pomolog, med specialitet på äpplen, är Sven Levin med lång erfarenhet av frukt. Han finns på plats båda dagarna men mellan 11-14. Under lördagen så kommer också studenter från Pomologiskt centrum i Nora att vara med och träna på sortbestämning. Så det finns många möjligheter att lära sig mer fruktologi under denna helg.

Höstaster från Skerike socken

Höstaster från Skerike socken

Dessutom kan du botanisera på Trädgårdamatörerna växtmarknad och hitta riktiga godingar liksom på Västerås Trädgårdssällskaps Skörde- och växtmarknad som båda finns på Vallby på lördag. Se mer på vår hemsida www.vallby.friluftsmuseum.se.

Olivias schalottenlök

september 10, 2014

Olivias schalottenlök, en form av potatislök

Olivias schalottenlök, en form av potatislök

Olivias schalottenlök såldes på Höstfesten i söndags. Denna lilla goding är en form av potatislök som odlades allmänt i Sverige tidigare men blev utkonkurrerad när den gula löken kom som sättlök.

POM, Programmet för Odlad Mångfald fick i sitt fröupprop efter äldre sorter av köksväxter in flera stycken potatislökar. Från Råneå i Norrbotten till Skättilljunga i Skåne fanns det ännu odlare som behållit sina gamla potatislökar. Runt Siljan i har den funnits kvar på flera gårdar och kallas där för Leksandslök. I våras på Trädgårdsmässan i Älvsjö såldes det Leksandslök i POM:s monter och det borde vara första gången på mycket länge. Den har även kallats för piplök, knipplök, krasslök och så schalottenlök som den vi fått av Margit som odlat den i sextio år. Hon fick den i arv av sin mor som i sin tur hade fått den i arv av sin mor. Vilket ger att den odlats sedan minst 1926 då mormodern dog.

Lena Nygårds som var projektledare för POM:s fröupprop har skrivit en Liten bok om potatislök och där finns mycket mer information och berättelser om löken och dess odlare och beskyddare. Hon skriver att det som skiljer potatislök från schalottenlök är att potatislöken har en rundare form, mer gul färg och en lång hållbarhet. Och hållbarhet har den verkligen, jag har haft Olivias schalottenlök legat två år i jordkällaren vid ett tillfälle och ändå kunnat sätta den som sättlök. Det var inte meningen men ibland blir det så.

Löken ska sättas den 18 maj på Erik-dagen och skördas på Lars-dagen den 10 augusti säger man i Dalarna. Så flytta inte på några fler namnsdagar i kalendern – det ställer till det.

Växterna insamlade genom POM är tänkta att åter komma ut i odling och POM arbetar för att sprida det gröna kulturarvet ut till alla som vill odla en del av kulturhistorian. Så vi drar vårt strå till stacken genom att i år sälja av den för första gången.

 

 

Luktärterna blommar i julgranenDet är inte solsting utan en fikastund vid luktärterna som ger rubriken. Luktärterna klättrar nämligen i min gamla julgran från julen 2013. Återvinning på grannivå. Ett tips från förr. Vill ni se det på riktigt så finns den i hörnet i borgarträdgården.

Nu tar jag och bloggen semester ett par veckor och avslutar med en bild som visar hur man ska njuta av sommaren.Fredrika njuter i sin gyttjepöl

Blåärt Bergslagen i blom

Blåärt Bergslagen i blom

Blåärt Bergslagen

Blåärt Bergslagen

Det finns alltid växter som gör en så där lite extra glad. Ibland är det platsen de kommer ifrån eller historierna de har med sig, och ibland är det utseendet som är det viktiga, eller roliga.

Just nu roas jag av choro-gin och blåärten. Båda är växter som är lite udda och speciella men där bara den ena är synliga för besökarna på museet. Den synliga är blåärten ’Bergslagen’, som just nu blommar i skolträdgården. Det är en av de ärter som kom in i POM:s Fröupprop. Karl-Axel som odlar dem i Småland har fått dem från Bergslagen, därav namnet. Det är en purpurfärgad ärt som hör till gruppen spritärter, och den är så snygg! Kölen på ärtblomman är mörkt röd, nästan blå, och seglet är rosa eller ljuslila, men snyggast av allt är de blålila ärtskidorna.

Blåärterna kan man läsa om i boken Klint Karins kålrot och mor Kristins böna av Lena Nygårds och Matti Leino. Blåärten kom till Sverige under 1800-talet från Holland där de kallades för Capucinjer. I Ingebergs fröhandels priskurant från 1887 saluförs frö av ”capuciner, svensk skörd, sena, 6-7 fot”. Smaken ska vara en blandning mellan ärt och bondböna.

Choro-gi, Stachys affinis

Choro-gi, Stachys affinis

Choro-gin däremot är inte synlig. Eller snarare det roliga är inte synligt men växten finns där. En oansenlig kransblommig Stachys affinis, släkt med knölsyskan som vi haft som ett mycket oönskat ogräs på åkern. Jag har haft choro-gin på museet i många år men det har som aldrig riktigt blivit något. Nu återhittade jag den när jag rensade i prästgårdens kryddland. Givaren tyckte att den var som ett ogräs men så är den inte här. Vad är då det roliga? Jo, den har rötter som ser ut som små michelingubbar i porslin enligt Lena Israelsson som beskriver den i sin bok Köksträdgården – det gröna kulturarvet. Och hon har helt rätt, det är precis så de ser ut. Vid rensningen kom det upp en liten knöl. Förut har jag inte hittat någon knöl när jag grävt upp dem så det här var ju kul, även om det är för tidigt för skörd.

Choro-gin kom till Europa i slutet av 1800-talet och blev högsta mode att odla, främst i Stockholmstrakten. Man trodde att den skulle konkurrera ut potatisen, men se det gick inte. Choro-gi ger inte så stora knölar, enligt Lena Israelsson blir de 6-7 cm långa och 1-2 cm breda och dessutom så mörknar de när de kommer upp i ljuset. Så potatisen fortsatte att vara populär och choro-gin blev en bortglömd gröda som idag bara odlas av entusiaster.DSC_5702

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.