Sparrisärt

  Nu är årets fröbeställning gjord. Köksväxter har valts till museets kålgård, skol- och koloniträdgård. Strävan är att hitta sorter som passar för de olika miljöerna och den tid som vi vill visa. I skolträdgården är mångfalden som störst. Den visar en skolträdgård från 1910-talet då det fanns en stor mångfald av sorter. Litteratur, frökataloger från tiden och skolplanscher har varit källor till det vi väljer att odla i kökslanden. Där passar till exempel sparrisärten, Tetragonolobus purpureus ‘Asparagus Pea’, en liten ärt med vackra sammetsröda blommor och vingade ärtskidor. På den skolplansch vi har i skolan på Vallby är blommorna dock gula. Frågan är om det finns även en gul sort av den. Om någon har ett svar så hör gärna av er. Det är de vingade ärtskidorna som är delikatessen, de skördas vid 2-3 cm och kokas lätt och äts med smör.

I Lena Israelssons bok ” Köksträdgården – det gröna arvet” står det att läsa om sparrisärten att den växer vild i Medelhavsländerna och introducerades som köksväxt i Norden i början av 1800-talet. På 1940-talet försvinner den ur frökatalogerna, som många andra arter och sorter gör när mångfalden går över i “enfald”. Idag går det att hitta  många av de gamla igen. I denna blogg kommer du att få träffa på en hel del äldre arter och sorter, både inköpta och insamlade.