”Risk” för regn

maj 19, 2015

Regntunna

Regntunna

Varför är det aldrig någon som pratar väder med orden ”chans till regn” eller ”möjlighet till regn”? Det är alltid ”RISK” för regn, med stora bokstäver. Och det i ett land där det väldigt, väldigt sällan är några risker med regn. Vad det är som skapar denna oerhörda risk med något som är helt livsavgörande för oss? Det skulle vara intressant att veta när meterologerna och alla vi andra började benämna regn som riskartat. Undrar vad de säger om man skulle lyssna på ett väderinslag från nyheterna på 1960-talet?

Gul lök

Gul lök

Utan regn skulle vi inte kunna leva. Det är en väldigt enkel sanning. Så vi tar tacksamt emot denna underbara nederbörd som har kommit. Oftast är vårarna och försommaren torra i våra trakter, med lite nederbörd. Och som en följd av det så kommer mjödaggen mitt i sommaren. Men nu kanske det kan bli annat i år. Det är också lättrensat just nu, fukten gör att rötterna lätt följer med upp när vi rensar maskros och kvickrot, och allt annat smått och gott. Och det är sådan must i jorden när vi sår och sätter lök i grönsakslanden så det behövs ingen extra vattning. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite sol då.

Växtskyltar från Västerås parker

Växtskyltar från Västerås parker

I söndags var det Vårfest på Vallby friluftsmuseum och bland mycket annat som hände så öppnade vi en trädgårdsutställning i Tenngjutaregården. Vår museitekniker har letat i vår samling av trädgårdsföremål, redskap och trädgårdsmöbler och hittat en hel del. Man inser inte alltid vad det är man har, men det fanns både prickelpinnar från Stadsträdgården, gurkvåg från Johannisbergs trädgård tillsammans med de allra sista fröna av Västerås-gurka och grenmöbler. En del är ”äkta” vara och en del är nygjorda efter äldre förlagor. Där finns också bilder på Tenngjutaregården som visar den på sin ursprungliga plats i Västerås och hur trädgården såg ut i slutet av 1800-talet.

Du är välkommen att besöka utställningen som finns på hallen på övervåningen på Tenngjutaregården och är öppen alla dagar under säsongen.

Har du själv något redskap eller föremål med trädgårdsanknytning som du vill skänka till oss så är du mer än välkommen att höra av dig.

En museiteknker som skapar en trädgårdsutställning

En museiteknker som skapar en trädgårdsutställning

 

 

 

 

 

Praktiska praktikanter

april 23, 2015

Kålgården innan

Kålgården innan

Det är så skönt att ha blivit fler än bara jag i det dagliga trädgårdsarbetet. Anna och Therese började sin praktik här i måndags. De kommer från YH:s trädgårdsmästarutbildning i Enköping och ska vara hos oss i fem veckor. På fyra dagar har vi hunnit mycket. Torpet och fruktträdgården är rensade och jordförbättrade, liksom fruktträden och alléns unga lindar vid herrgården. Även skolan har genomgått en upprensning och jordförbättring. Dahliorna har delats och krukats in och står nu på tillväxt på kontoret. Vi har också varit till Hallstahammar och tittat där herrgården en gång har legat och hämtat nya grenar av den tjuriga sjusyskonlinden.

Therese och Anna har börjat flätningen av kålgården

Therese och Anna har börjat flätningen av kålgården

Anna och Therese gav sig även i kast med kålgårdens bågnande flätstaket denna vecka. Det är härligt att se sann entusiasm över att få tag i något, förbättra och lösa problem. De har förutom staketet gjort en mycket fin grind till kålgården, något som vi saknat under några år, och därmed stängt dörren för alla sprättande höns – äntligen! Med beröm godkänt.

Anna och Therese efter avklarad flätning

Anna och Therese efter avklarad flätning

 

Manualen till Syrener i ruiner

Manualen till Syrener i ruiner

Syrener i ruiner fick en” revival” igår. Arkeolog Christina Svensson och jag var till Stockholms hembygdsförbund igår för att berätta om projektet och om hur trädgårdshistorien och dess växter kan användas för att få våra hembygdsgårdar att grönska.

Det var mitt och Christinas första samarbete och det var så kul att höra en skicklig arkeolog berätta så medryckande om detta projekt, om hur de gick tillväga, hur snårig vägen var ibland rent bokstavligt, när skogen tagit över hela torplämningarna. Och om den efterföljande utgrävningen vid Kalvstorp i Rytterne socken. Jag lärde mig en hel del nytt fast jag varit på sidan av och följt detta projekt hela tiden.

Vi fick väldigt bra respons av deltagarna och det ger en kick till att vilja fortsätta med detta när man ser att det behövs. Att se och höra att det finns en vilja och önskan hos hembygdsföreningarna att ta sig an sina trädgårdar. Det är inte bara hus och föremål som kan visa historien utan i allra högsta grad även trädgårdarna med sitt innehåll av växter, former, föremål med mera. Hur vet vi inte än men fortsättning följer, hoppas vi. Jag fick också respons på hur jag kan göra det ännu ett snäpp mer informativt och användbart för en eventuell fortsättning, så det blir mer blommor om vi får göra det igen, till exempel.

Närtorpets päron, Lillhärad sn

Närtorpets päron, Lillhärad sn

Syrener i ruiner var ett samarbetsprojekt 2007 mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen Västmanlands distrikt och Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen, samt Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening. Biolog Josefina Sköld på Skogsstyrelsen och Christina Svensson på Stiftelsen Kulturmiljövård i Mälardalen stod för projektets genomförande. Josefina och Christina hade utvecklat en inventeringsmetod när de under tre år inventerade övergivna torp i Västmanland, i Lillhärad, Skinnskattebergs och Rytternes socknar. Både kulturväxter och grunder efter bebyggelse kartlades. Syrener i ruiner var ett fortsättningsprojekt där metoden som utvecklats i Västmanland fördes ut till resten av landet. http://www.skogsstyrelsen.se/Global/aga-och-bruka/Lokala-sidor/V%C3%A4stmanland/Syrenerenmetod.pdf

Långens Lovisa

Långens Lovisa

Långens Lovisas spirea, Skinnskattebergs sn

Långens Lovisas spirea, Skinnskattebergs sn

Inventeringarna i Västmanland förde med sig att delar av torpens växtmaterial kom till Vallby för att levandegöra våra museimiljöer. Det har blivit en slags fortsättning på projektet. Långens Lovisas spirea från Skinnskatteberg växer nu vid vårt torp tillsammans med kaprifol och humle från Svarvartorp i Lillhärad, bland en hel del andra. Tillsammans med växterna så kom också all den information som de fann under sin arkivsökning, bilder och historier om de människor som levde i torpen. Allt detta gör växterna ännu mer levande när vi kan berätta om människorna och platserna de kommer ifrån.

 

 

 

 

 

 

 

Blekt rabarber

Blekt rabarber

Huggormar från Asköviken

Huggormar från Asköviken

Lärken blommar

Lärken blommar

Första gullvivan på Asköviken

Första gullvivan på Asköviken

 

Vallbys första vilding

mars 25, 2015

Den första vildsådda misteln på Vallby

Den första vildsådda misteln på Vallby

Misteln i aspen

Misteln i aspen

Nu har den kommit, eller snarare nu har den hittats, den första vildsådda som har slagit rot på museets område. En av våra museitekniker höjde blicken en dag och fann den. Och där har den suttit ett par år, utan att någon fått syn på den tidigare. Frågan är om den har spritt sig från våra egna, så att det ändå är vi som på ett sätt styrt den hit, eller om dess ursprung är någon närsittande men utanför museets område.

En mistel har slagit sig ned i en av asparna nere vid ån. Den första på museets område som vi själva inte har ”kladdat” dit. När P1:s Naturmorgon var här för några veckor sedan och sände så berättade Hans Rydberg, som är botanist och som just nu inventerar mistlarna i Västerås, att mistlarna naturligt inte kan spridas hur långt som helst. Fåglarna äter bären, och eftersom de är lite giftiga så går de ganska fort igenom fågelns matsmältningskanal och så bajsar fågeln ut det som är kvar av misteln, däribland fröet. Ofta sitter fågeln kvar i samma träd och äter fortfarande när det börjar komma ut i andra ändan. Så för att spridas behövs det andra träd inom en ganska snar radie så att fågeln hinner dit innan den behöver gå på toa.

På museet fanns det inga mistlar tidigare så från år 2003 började vi att aktivt ”så in” mistel i våra träd. Det har lyckats i tre äppelträd, och i två av dem har vi bär. De sitter mycket pedagogiskt i ögonhöjd och gör att man kan studera misteln på nära håll. Men nu får vi kanske höja blicken och börja titta oss omkring efter fler.

En holk till kattugglan

En holk till kattugglan

På Vallby är alla välkomna, det gäller både människor, växter och djur. Ju mer mångfald desto bättre. Just nu välkomnar vi speciellt kattugglorna som har fått nya holkar uppsatta. Nore, en av Vallbys volontärer, har snickrat holkar till dem och var och satte upp dem idag. Nore har målat holkarna med lera hämtad från ett dike för att få en passande ”patina”.

Han lärde mig att ingångshålet bör vara 13 centimeter och att kattugglorna är särbos. Så därför behöver de varsin holk. En intressant inblick i kattugglornas inre liv. Nu får vi bara hoppas att någon vill flytta in.

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.