Nu vet vi vad det är

april 28, 2016

Den 1 april frågade jag efter vad det var för redskap som vi hade hittat i trädgårdsboden. Ett redskap som hade kommit från Stadsträdgården i Västerås. Nu har en medarbetare från Stadsträdgården hjälpt oss med vad det är. Det visade sig vara till för att skrapa av överflödet av jord i sålådorna.

Det var en skrapa för att skrapa av överflödig jord i sålådorna.

Det var en skrapa för att skrapa av överflödig jord i sålådorna.

Detta innebär att det är en sak mindre att fundera över och det är väldigt skönt så här i en hektisk tid. Det är tillräckligt ändå nu när allt ska förberedas och göras i ordning för den kommande säsongen. Just nu jordförbättrar vi, rensar och klipper ner för fullt och trädgårdsmöblerna har plockats fram från sina vintergömmen, tvättats och börjat ställas på plats så att Vårfest-besökarna har någonstans att sätta sig på och vila benen nu på söndag då vi firar första maj med Vallbys Vårfest.

Det krattas

Det krattas

Det beskärs

Det beskärs

Det oljas

Det oljas

DSC_3907

Nu åker jag med boken Trädgården på Gäddeholm till Nordiska Trädgårdar – trädgårdsmässan i Älvsjö. Det kommer att bli två öppna föredrag, ett i morgon torsdag och ett på fredag. Då kommer några av Gäddeholms trädgårdsmästare, drängar och döttrar genom tiderna att få visa upp sig och återuppstå för en stund på Sveriges största trädgårdsmässa. Föredraget, liksom boken, handlar ju om de som var med och skapade och skötte herrgårdsträdgården som en gång var en av de förnämsta i länet. En trädgård som visade sig bestå av så många minnen och arkivmaterial att den gick att levandegöra med hjälp av ord och bild.

Magdalena Widegrens vackra nytagna bilder från Gäddeholm kan jag nu visa för trädgårds-Sverige och med dem i ryggen så ska väl även detta gå bra. Kanske ses vi där?

Namnen på våra växter förändras under tidens gång. Är det idag någon som går till plantskolan för att köpa några plantor av ”sinngrönt”? Det är det, kan jag lova, men inte under det namnet. Det är nämligen det gamla namnet på vintergröna, Vinca minor. Under vintern har jag studerat och läst en hel del äldre trädgårdslitteratur och i sökandet efter vissa bestämda uppgifter så dyker mycket annat upp, som till exempel detta med ”sinngrönt”.

Det är Ida Sager som skriver om den i boken ”Från gamla trädgårdsland”. Jag har läst den andra upplagan från 1924 som kom ut efter hennes död, där Ellen Nordenstreng har ”genomsett” och skrivit ett minnesord över författaren. I den finns en skön beskrivning av vintergröna:

Borgarträdgårdens vintergröna insamlad från Hagens torp i Skinnkattebergs socken.

Borgarträdgårdens vintergröna insamlad från Hagens torp i Skinnkattebergs socken.

”På våra små lantkyrkogårdar finna vi ofta denna härdiga, evigt gröna växt. Sinngrönt var dess gamla svenska namn, vintergröna har den ock stundom blivit kallad, men oföränderlig och oförvissnelig är dess grönska. Det är, som toge den särskilt gravarna i sitt hägn. En gång planterad står den kvar år efter år och täcker snart kullen med sitt alltid friska bladverk som en symbol av trofast minnesgodhet. Var vår ser dess flor av små blå blommor, ett nytt tecken till återuppståndet hopp, och var vinters snö nedbäddar dess revor lika gröna utan ett spår av förgängelse. Tacksam som få är den lilla plantan också mycket allmän både i äldre och nyare anläggningar.”

På Vallby har vi en insamlad vintergröna som täcker bersåkullen i Borgarträdgården. Den kommer från torpet Hagen i Skinnskattebergs socken, ett torp som beboddes av gruv- och skogsarbetare innan det övergavs någon gång under 1940- eller 1950-talet.

Det är härligt att se dess evigt gröna bladverk komma fram under snön och just nu är det den enda gröna färgklicken i Borgarträdgården. Vi var där och krattade igår och det är lätt att förstå att den en gång var populär på kyrkogårdarna.

Det finns många fördelar med att röja, plocka undan och städa. Trädgårdsboden har under veckan blivit utsatt för detta, vilket var en dammig och jordig tillställning, men som slutade i en välstädad och organiserad bod. Man får som mer plats med grejerna efteråt, eftersom gammalt skit, eller vad man nu ska kalla det, kan kastas. Eller för att sorterade krukor tar mindre plats än ”hippsomhapp”-förvaringen. Men den stora fördelen, och det enda som kanske är riktigt kul med detta arbete, är dels att få återse gamla godingar som man trodde var borta och dels att hitta de där grejerna som man inte minns längre och inte vet vad det är.

Vad är detta för "knivar"? Maskrosjärnet är med för att visa storleken.

Vad är detta för ”knivar”? Maskrosjärnet är med för att visa storleken.

Så nu behöver vi hjälp. Vad är det som vi hittat? De kommer från forna Stadsträdgården i Västerås och liknar skäktknivar som man har vid linberedning. Mina funderingar är att de använts för att skrapa av frön, bär eller jorden i sålådorna, eller att de varit till hjälp vid pollinering, genom att skaka på plantan med dem? Eller är de något helt annat? Om du vet detta – hör gärna av dig. Om det är enklare så får du gärna eposta mig på maria.lofgren@vasteras.se.

 

 

Snödroppar, Trädgårdsföreningen, Göteborg.

Snödroppar, Trädgårdsföreningen, Göteborg.

Redan skärtorsdag och just nu är museet fullt av glada små påskkäringar som vill åka häst och vagn, eller traktor och vagn, till Blåkulla. Lervällingen från igår har frusit på under natten så det är mindre klet. Det är variation i vädret just nu.

Veckan före påsk kallas för Stilla veckan, och lite så har det varit i trädgårdsarbetet. Den här veckan har arbetet mest utförts vid skrivbordet för min del. Det har varit möten, planering och uppföljning av en hel del lösa trådar. Vad det handlar om kommer att visa sig framöver. Men efter påskledigheten kör vi igång med beskärning, nedklippning av perenner och tråkigt nog röjning och upprensning i trädgårdsboden. Orken att städa i den är aldrig lika bra efter en slitsam säsong, som den är när man ska köra i gång igen. Mimmi, min praktikant, kommer tillbaka nästa vecka som ett roligt vårtecken och då börjar utearbetet på mer allvar.

Glad Påsk från ett trädgårdsVallby som ligger i startgropen inför en ny säsong.

Nu är vi snart där – den nationella genbanken är på väg att bli klar. POMs, Programmet för Odlad Mångfalds arbete med inventering, insamling och urval av våra äldre kulturväxter är på väg att bli klart. De vegetativt förökade växtslagen har och kommer under året att planteras ut i genbanken på Alnarp. Den kommer att innehålla den humle, frukt och bär, träd och buskar, lökar och knölar, perenna köksväxter och de perenner som anses som mest intressanta att bevara för framtiden. Förutom att bevara den biologiska mångfalden för de odlade växterna så kommer den också att bevara massor av kulturhistoria. Berättelserna runt de olika växterna är lika bevarandevärda.

Programmet för odlad mångfalds olika upprop har alla en referensgrupp knuten till sig. De hjälper till med urvalet genom sina kunskaper i bland annat botanik, växtmaterial och kulturhistoria. Perennuppropets referensgrupp träffades på Göteborgs botaniska trädgård i förra veckan. Den består av representanter från fritidsodlingen, de botaniska trädgårdarna, perennaplantskolorna och friluftsmuseerna. Det är ett både spännande, viktigt och också roligt uppdrag att få ingå i denna grupp.

Perennuppropets-referensgrupp

Perennuppropets referensgrupp i landeriträdgården i Göteborgs Botan där ett urval av insamlade växter från Perennuppropet visas. Från vänster: Åke Holmqvist, medlem i Fritidsodlingens Riksorganisation (FOR), Jonas Bengtsson, Djupedals Plantskola, Linnea Oskarsson, Perennuppropet POM, Jimmy Persson, Göteborgs botaniska trädgård, Eva Jansson, samordnare POM, Mats Havström, Göteborgs botaniska trädgård och Maria Löfgren, Vallby Friluftsmuseum, som fotograferade gruppen.

UtställningGbgBotan

Utställning i växthusen på Göteborgs Botan.

Under Grönt kulturarv© lanseras sedan några år det växtmaterial som samlats in. Grönt kulturarv finns i handeln så det är bara att fråga efter det. Där finns spännande nygamla växter som bland annat den fyllda pimpinellrosen Valdemarsvi, pelargonen Drottningminne, humlen Näs och stora kustrutan Rospiggen.

Mer finns att läsa på POMs hemsida.

SesamNytt damp ned i posten häromdagen full med lockande fröer till medlemmarna. I år erbjuds hela 783 sorter. Här finns fröer till växter som inte odlas längre, eller mer korrekt som inte finns i handeln längre. Men tack vare Sesams medlemmar finns de ändå.

Klenshyttans brytsockerärt

Klenshyttans brytsockerärt

Föreningen Sesam är en ideell förening som fröodlar den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter. Alla intresserade nybörjare är välkomna till föreningen som fröodlar favoriter, gamla och nya, och där fröna sprids mellan medlemmarna. Föreningens medlemmar håller kurser och föredrag för att nå ut med kunskapen om hur man fröodlar. En kunskap som vi vanliga mer eller mindre glömt bort eftersom vi inte behövt den kunskapen då det varje år gått att köpa nya fröer och dessutom saluförts fullt med nya sorter. Men det här är en kunskap som har varit livsviktig, konsten att själv kunna ta vara på sitt eget utsäde. Nu kan man däremot fröodla bara för att det är så kul och givande, eller för att man vill hålla sin favorit vid liv. Eller för att det är en utmaning, som med de tvååriga växterna, de som går i blom först andra året och måste vinterförvaras på rätt sätt. Är du intresserad så har Sesam gett ut en bok om fröodling.

På Vallby hade vi problem med fröodlingen i fjol, speciellt med ärterna och bönorna som aldrig ville mogna. Så det blev inte så mycket frö, men kanske blir det ett bättre frö-år i år.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.